På tok för länge sen jag skrev. Dags att rapportera hur läget är. Sista jag skrev hade jag ont i halsen. Det höll i sig lite längre än vad jag hade hoppats. Jag friskförklarde mig och och fick till ett lätt träningspass innan uttagningstävlingarna i Östersund. Viktiga tävlingarna som jag så gärna ville köra. Jag körde på lördagen och det blev inte så bra som jag hade tänkt. Varken känslan eller orken var som den skulle och jag kände efter målgång att det var något kvar i kroppen. Så därför ställde jag in söndagen och på måndag morgon vaknade jag med en snorig näsa och huvudvärk. Jäkla skit, riktigt surt och jag var fruktansvärt ledsen,inte igen tänkte jag! Trots detta så fick jag en glad nyhet under måndagen och jag kunde le lite igen. Jag var nominerad till världscupen vilket var ett av mina mål inför säsongen. Det var bara att inta soffläge,vila och kurera sig och försöka bli frisk så fort som möjligt. Snoret försvann och jag har nu tränat i 5 dagar.
Det känns fortfarande segt men jag vet att det blir bättre och bättre för varje dag. Det är bara att göra det bästa av situationen. Visst önskar jag att jag hade haft en annan uppladdningen. Men det blir inte riktigt alltid som man tänkt sig. Nu gäller det bara att hitta tillbaka till den där känslan som jag haft under hösten.

Dagarna i Linköping var toppen bra. Tränade lagomt,vilade mycket, åt en massa god mat. Fyllde kroppen med en massa energi och i söndags när jag tog tåget hem till Torsby kände jag mig helt full laddad och redo för en ny träningsvecka.
Riktigt så redo var tydligen inte min kropp. Efter mina 2 pass igår kände jag något i kroppen. Trodde det skulle försvinna efter en god natts sömn men icke. Jag vaknade inatt och hade väldigt ont i halsen. Morgonen var likadan och det var bara att ställa in dagens tänkta race i tunneln. Riktigt surt och så jäkla dålig tajming kan man säga när det bara är 3 dagar kvar till tävlingspremiär.
Men nu är det som det är och jag försöker bara tänka positivt. Jag hoppas det försvinner lika snabbt som det kom. Jag har iaf hållit mig sysselsatt hela dan med en massa saker. Har fått en hel del gjort idag och min att-göra-lista kunde jag slänga nu på eftermiddagen då jag hade gjort allt som jag hade tänkt. Jag känner mig ganska nöjd faktiskt.

Lägret börjar lida mot sitt slut. Imorgon vid lunch far vi hem men först ska jag ut på ett träningspass. Eftersom Spåren idag var kanon fina ,och det skulle vara lika imorgon så passar jag på att köra ett kortare A1 pass.
Det ska bli lite skönt att komma hem även om man inte riktigt vill lämna detta skidparadis. Vi har haft ett kanon läger med dom bästa träningsmöjligheterna. Vi har puschat. sparrat varandra. Skrattat och haft roligt tillsammans. Men nu känner jag mig faktiskt ganska klar med träningen. Nu är jag redo för en tävlingssäsong. Hem ska jag inte riktigt än,utan jag kommer att ta tåget från Arlanda till Linköping och hälsa på Karl några dagar. Ladda batterierna,vila och umgås med min karl:)

Gårdagen var hård,idag tar vi det lugnt. Riktigt lugnt. Eftersom vi har kört hårdare och fler intensivare pass nu så krävs det mer återhämtning. Så idag är det vår andra och även den sista vilodagen här i Mounio. Film,bokläsning och tvättning stod på mitt schema. Medan jag läser mina pocketböcker så pluggar mina vänner för fullt.
Jag har läst ut min andra bok jag hade med mig hit och snart tänker jag börja på den tredje och sista boken jag tagit med.

Dagarna går fort och nu har vi bara 4 tuffa träningsdagar kvar här uppe.