Bloggen tog även den en liten semester. Men nu är både jag och bloggen på gång och jag ska försöka hålla den flitigt uppdaterad med lite bilder.

Jag har haft en bra viloperiod. Den har tillbringats för det mesta hos Karl i Linköping och på helgerna har det varit orienteringstävlingar. Viloperioden gick fort över och nu har det nya träningsåret dragit igång igen. Aprilmånad har jag hållit igång kroppen med lite löpning och orientering för att det inte skulle kännas allt för taskigt när det nya träningsåret drog igång. Så igång har jag varit i 2 veckor nu och det känns lite här och där vill jag lova. Kroppen är inte riktigt van med dubbla träningspass om dagen. Träningsvärken och tröttheten gör sig påmind. Men kroppen anpassar sig mer och mer och snart är den van vid den hårda träningen. Det är skönt att vara igång igen och komma in i sina gamla rutiner.

 

I år blev jag tyvärr inte uttagen till något landslag. Presterar man inte och visar resultat så kommer man heller inte med i nåt lag,så är det bara. Och det vet jag. Jag har tyvärr inte gjort det som krävs i år vilket är jätte frusterarande och därför står jag utanför. Men att lägga sig på soffan och grina över det är inte min melodi. Jag tänker fortsätta kämpa ända in i kaklet för jag har mycket kvar att ge. Så därför satsar jag nu på en egen hand och målet är att försöka slå sig in i laget igen. Jag är inte den som ger mig i första taget. Nån gång måste ju det släppa och det tror jag att det kommer göra. :)

Nu väntar ett enormt arbete med att skaffa sponsorer som kan hjälpa mig med min satsning, då mina tidiagre sponsorkontrakt gått ut.

Här hemma i Torsby har jag iallafall fantastiska träningsmöjligheter och stöttning från min familj.

 

Som sagt träningsåret är igång och fokuset ligger på många och långa pass med lägre intensitet och styrketräning. Inte så många intervallpass nu dom första veckorna. 

Tyvärr har jag fått tagit det lugnt med löpningen då jag för 1,5 vecka sedan började känna en konstig smärta i knät. Jag har aldrig haft problem med knäna förut. Men nu är det något som inte riktigt är som det ska. Känns verkligen skit tråkigt då jag älskar att springa. Tanken är att springa Göteborgsvarvet på lördag,vilket ser väldigt mörkt ut för tillfället. Varvet är något jag sett fram emot väldigt länge och det känns piss rent ut sagt att inte kunna springa. 

Senare idag ska jag iväg på massage och få knät kollat.

 

Istället för att gräva ner sig för ett knäproblem så är jag otroligt tacksam över att jag ändå kan träna annat. Och jag får min träningsdos ändå:)  Men det vore bra om det här knät vill ge med sig någon gång så jag kan få springa. 

 

/Emelie