...precis så känns det just nu. Var otroligt taggad,fokuserad och glad när jag gav mig ut i spåret idag, det här skulle bli en bra dag tänkte jag för mig själv, gör som du brukar Emelie! Men redan efter 1 varv kände jag att det inte gick bra. Kroppen svarade inte när jag försökte trycka på, hjärnan ville men kroppen sa STOPP. Jag försökte ändå fokusera på tekniken och inte gräva ner mig i den blöta snön som är här utan försöka lyfta på fötterna flyta ovanpå, men det var omöjligt. Kämpade och kämpade men kände mig totalt orkeslös.
När skidformen inte finns så stämmer inte skyttet heller. 1-1 på sprint är egentligen inte så dåligt, så jag är glad att det inte blev fler bom. Men jag får verkligen kämpa även där. Det tar lång tid till första skott och sen hittar jag ingen rytm. Det har varit några jobbiga timmar med tårar och besvikelse.
Men tack vare en SUPER DUKTIG rumskamrat som gjorde en fantastiskt lopp idag och blev nummer 3, och dom andra tjejerna fick mig på bättre tankar ganska fort.
Bettan blev alltså 3:a idag, så KUNG BRA. Ted visade också storform och blev 6:a! :)

Det blåser motvind nu, men snart kanske jag får en liten medvind! Än har jag inte gett upp:)
Imorgon är det jaktstart och jag ska ge allt!