Jag lever och är tillbaka. Världscupsveckan blev inte så bra som jag hade hoppats. Skidåkningen stämde inte. Jag var seg och trött. Jag kände inte riktigt igen mig själv när jag åkte.Efter min sjukdagar har det gått segt och jag har inte haft någon bra känsla men jag hade ändå förhoppningar på att det skulle lossna efter en genomkörare. Tyvärr gjorde det inte det. Väldigt arg,ledsen,frusterard blir jag när det går dåligt. 

Jag har haft en bra träningssommar och höst. Träningen har funkat utmärkt och jag har aldrig känt mig så pigg och alert som jag har gjort under hela träningssäsongen. Jag vet att känslan och formen finns där, någonstans. Nu ska jag bara hitta tillbaka till den. 

Efter mina två lopp i Östersund så fick jag ändå möjligheten att få följa med till nästa Världscupstävling nere i Hocfiltzen. Jag tackade nej. Jag vill inte bara vara med utan jag vill prestera också. Just nu kan jag inte prestera på topp. Så därför beslöt jag att åka hem, träna och hitta tillbaka till formen. Många tycker säkert att det är konstigt att tacka nej till att få tävla i världscupen. Jag kände att det var det enda rätta.

Här hemma kommer jag hitta känslan och jag är på god väg. När den väl är tillbaka kommer jag åka fortare än någonsin:)

Från Östersund tar jag med mig 4 nollor från distansen,det är jag väldigt nöjd med!:)

 

Vill passa på att tacka alla,min familj,min tränare ,mina vänner,sponsorer,ledare,vallare och hela ligan för den stöttning och support ni ger mig! TACK!